måndag 23 februari 2009

deep shit.

Nu är det mycket som inte går som det ska. Jobbigt värre. Men samtidigt finns det en stor stjärna som kan lysa upp även de mörkaste nätter. Helt fantastiskt. Kärleken till Kelly är enorm och jag känner mig nästan religös ibland när hon kan rädda en hel vecka genom ett tokigt skratt. Sannerligen så behövs det i dessa tider. Jag håller på att gå under.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar